Imorse var hon snabb kattrackarn. När jag öppnade dörren för att gå till jobbet smet hon ut och någon hade ställt upp dörren i trappuppgången så hon hade fri lejd. Som tur så saktade hon in när hon kom ut på gräsmattan och jag kunde fånga upp henne.
Jag försöker att bli bättre, bättre på att uttrycka mig,dela med mig, bättre på känslor. Men där finns en mur, som jag så kärleksfullt har vårdat så länge. Rapunsel sitter i sitt torn och håret har inte vuxit sig långt nog för att nå ner till marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar