Ser in i sorgsna ögon, glansiga av ogråtna tårar, tårar som i ensamhet vandrar ner för kinderna. På insidan finns ogenomträngliga murar, som förhindrar in och utpassering.
Jag försöker att bli bättre, bättre på att uttrycka mig,dela med mig, bättre på känslor. Men där finns en mur, som jag så kärleksfullt har vårdat så länge. Rapunsel sitter i sitt torn och håret har inte vuxit sig långt nog för att nå ner till marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar