Igår lyckades jag med konststycket att söla kokhett pasta vatten på min hand. Pek och långfingret på höger hand blev värst ansatt och jag var ynklig hela dagen. Idag ser pekfingret ut som det ska trilla av.
Jag försöker att bli bättre, bättre på att uttrycka mig,dela med mig, bättre på känslor. Men där finns en mur, som jag så kärleksfullt har vårdat så länge. Rapunsel sitter i sitt torn och håret har inte vuxit sig långt nog för att nå ner till marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar