Ramlade in som Stf Gc i år, det innebär ett steg uppåt. Redan på vägen till Arvika var det som något tog emot. Kände mig inte alls motiverad, inte peppad och funderade några gånger på varför jag överhuvudtaget var på väg. Men när jag annlände till desitnation känndes det hela lite bättre, och efter att ha träffat några av vännerna så började det hela ordna till sig.
Därefter har det hela varit som en kännslomässig berg och dalbana, från att vara gråtfärdig till studsa upp och ner.
Har nog medvetet distansierat mig från vissa människor, har kanske inte kännt att jag har en plats där. Eller kanske inte känt mig bekväm i att ta en plats där. Men tycker nog trots allt att jag löst min uppgift någolunda.
Mina funktionärer har varit fantastiska och tyvärr så känns festival inte riktigt det samma när man inte står där i samma skor. Men när väl min Gc anlände, så tog han över, som den kontroll människa han är, och jag vet inte riktigt vad för roll jag fick därefter.
såhär efteråt upplever jag att det absolut behövs utvärdering, eftertanke och reflektion.
Föda vid vägrenen
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar