Jag är inte byggd för mediciner, tål dom tydligen inte. Idag har jag gått i nån sorts dimma. Ögonlocken är grymt tunga, armarna och benen är kraftlösa och jag är trött, ack så trött.
Jag försöker att bli bättre, bättre på att uttrycka mig,dela med mig, bättre på känslor. Men där finns en mur, som jag så kärleksfullt har vårdat så länge. Rapunsel sitter i sitt torn och håret har inte vuxit sig långt nog för att nå ner till marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar