Det hade jag saknat mer än jag insett. Att bara av en händelse träffa på bekanta lite här och var, i affären, på krogen, i kön, överallt. Fik som är öppna efter 18 har också varit en bristvara, men seddu inte längre. Inte dumt, inte alls dumt.
Jag försöker att bli bättre, bättre på att uttrycka mig,dela med mig, bättre på känslor. Men där finns en mur, som jag så kärleksfullt har vårdat så länge. Rapunsel sitter i sitt torn och håret har inte vuxit sig långt nog för att nå ner till marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar