November är mörkt, vissa dagar mer mörkt än andra. Vissa dagar känner jag mig full av mörker och tom på känslor. Tror att det jag behöver är att höra orden "Jag är här, det kommer att bli bra" och bli omhållen.
Det är inte en bra idé att dyka med ansiktet före ner i betong fick jag erfara för ett tag sedan. Resultatet blev 4 stygn mellan ögonen tejpad amorbåge och n rudolfnäsa. Tur att man rör sig ute med säkerhets inriktade människor som ser till att man tar sig till akuten och blir omplåstrad. Numera ser jag dock nästan mänsklig ut. kan ju alltid hitta på en tuff slagsmålshistoria för att förklara ärren.
Jag försöker att bli bättre, bättre på att uttrycka mig,dela med mig, bättre på känslor. Men där finns en mur, som jag så kärleksfullt har vårdat så länge. Rapunsel sitter i sitt torn och håret har inte vuxit sig långt nog för att nå ner till marken.